Arne
Larzon
Konstnär
1914-03-25
-
2000-08-17
Sidan uppdateras regelbundet.
Arne var medlem i Göteborgs konstnärsklubb från 40-talet till 2000
http: www.ramverk.se/majnabbe
Arnes
Credo:
"Värmen ljuset innerligheten"
"Färgen finns i ljuset"
akvarell
Tjörn
(klicka på akvarellen ovan för att se den större)
Arne i sin ateljé 1969
foto Ann-Christin Larzon
Galleri
Prosa
o Lyrik
Om Arne Larzon
Länkar
Minnessida om Arne
Utbildning:
The National Academy, New York, 1931-33.
Valands konstskola 1933-37
(Sigfrid Ullman)
Studieresor: USA, Afrika,
Spanien, Grekland, Portugal, nordiska länderna.
Representerad: Moderna Museets samlingar Stockholm samt Göteborgs Konstmuseum
Litteratur: ur Natur och Kulturs
KONSTNÄRSLEXIKON:
Larzon, Arne,
f. 1914 i Göteborg.
Målare, tecknare. Utbildning: The National Academy. New York,
Valand. _ Koloristiska
landskap från Bohuslän o Gotland m fri habil pensel-
skrift. Representerad: Nationalmuseet Stockholm
Länk till konstnärslexikonet Amanda: http://www.lexikonettamanda.se/show.php?aid=14141
Arne
Larzon föddes 1914, son till Arthur Larsson (Basun-Lasse) som
var en skicklig musiker,
anställd på Göteborgs Konserthus som låg på Heden i Göteborg,
det brann senare ner och då byggdes ett nytt Konserthus vid Götaplatsen.
"Föregångaren till Konserthuset på
Götaplatsen låg på den västra delen av Heden
och invigdes 11 februari 1905 med en 55 man stor orkester som spelade
under ledning av Tor Aulin.
Detta konserthus i trä var vid denna tiden Sveriges största musiklokal
och rymde 1285 personer och det var i dessa lokaler som Wilhelm
Stenhammar gästades
av kompositörerna Jean Sibelius och Carl Nielsen. Konserthuset brann
ner 1928."
Arthur blev uppmanad att åka till New York
och provspela vid New York Philharmonic Orchestra,
där han
fick anställning 1920.
Vid den tiden har Arne berättat att Josef Stransky var dirigent
och några år efter kom Willem Mengelberg och Arturo Toscanini .
http://www.newyorkphilharmonic.org/
Arne och hans mor Emma åkte till New York vårvintern 1921, Arne fyllde
sju år under resans gång.
Han har berättat att två handfasta irländska poliser kom för att hämta
honom till skolan några dagar
efter de anlänt till New York, Arne kunde endast några få ord på
engelska, men lärde sig snabbt språket.
Arnes mor var var en skicklig sömmerska
och kunde med stor framgång fortsätta sitt yrke i USA.
Fotot
från 1915
Arne
och modern Emma f. Johansson
född på Brattorp, Orust
Arne och hans far Arthur Larsson
född i Skåne
Arne fick hela
sin utbildning i USA. Han berättade med stolthet,
hur han blev utvald vid Princetonuniversitetet
att bli Albert Einsteins
unga assistent.
Arne ville bli
forskare, men avråddes av sin pappa,
som ansåg att det var en mycket bättre framtid att bli konstnär.
Redan som
sjuttonåring började Arne studera konst i New York.
Han
reste tillbaka till Sverige 1933, gick först på Otto Friez
målarskola i
Stockholm, förlovade sig med en ung skådespelerska,
Ingrid (senare död i
cancer). Arne reste senare under året till Göteborg
där han sökte och antogs vid Valands målarskola för Sigfrid
Ullman.
Arne 23 år
1934 kom Arnes mamma hit på semester, under denna tid dog Arnes pappa
endast 44 år gammal.
Hans mor stannade då kvar här, öppnade syateljé och bodde i Göteborg
fram till sin död
1957.
Arne fortsatte
på Valand och erhöll Charlotte Mannheimers stipendium och reste till
Paris.
Studerade där bland annat hos Leger.
I sitt måleri strävade Arne hela sitt liv efter ljuset, han har
berättat att när han gick på Valands Konstskola,
besökte han ofta Konstmuseet och studerade Rembrandts porträtt
"Riddare med falk".
I den målningen fanns ljuset - ett ljus som han sedan skulle sträva
efter resten av sitt liv.
Hans motto blev " färgen finns i ljuset"
Rembrandts målning
'Riddaren med falken'
En annan målning som han ofta studerade var:
ett litet landskap av Rembrandts elev, Philip de Koninck,
När han
återkom till Sverige från sin vistelse i Frankrike
blev han genast inkallad i det
militära. Där fick
han bland
annat
uppdraget att utföra stora väggmålningar vid
Kvibergs regementsbyggnader,
vilka han utförde med framgång.
Dessa målningar blev dessvärre övermålade vid renoveringsarbeten
under
senare år. Kvar finns endast
en karta i cafeterian.
Arne målade
och deltog i många utställningar med mycket goda resultat.
Han var en mycket skicklig tecknare och porträttmålare,
och målade
också med stor framgång modellstudier, landskap och stilleben.
Han
tecknade dessutom bilder till kartor för Tre Tryckare och en del
teckningar för Röhska Museet.
1945 vigdes
Arne och Gerd Samuelsson och fick två söner
Ronald (död 1974) och Ingvar.
Arne
Foto:Ann-Christin Möller 1970
Arne uppmanades att ta namnet
Larzon av en konstkritiker i Göteborg,
då det fanns flera konstnärer med namnet Larsson.
Arne har använt namnet Larsson, Larson och Larzon på sina konstverk.
På 70-talet fick han godkänt att använda namnet Larzon
På
70-talet
gifte Arne om sig med Ann-Christin (Möller)
som
också är konstnär.
Arne med dottern Anna-Cecilia,
bredvid sitter Ann-Christin med sonen Anders, året var 1975
Paret fick tre barn tillsammans.
Arne och Ann-Christin deltog ofta i utställningar tillsammans.
Arne var även
en duktig gitarrist och vid ett tillfälle fick han provspela för
Segovia, en gitarrist som
han beundrade mycket. Han spelade även i radio
en gång. Arne var även mycket intresserad av vetenskaplig
litteratur.
De sista åren
av sitt produktiva liv var Arne rullstolsbunden och vårdades
hemma av sin hustru. Men
han målade dock ända fram till våren 2000.
Arne
sökte som sagt efter ljuset i hela sitt liv.
1982 blev han bekännande kristen och var medlem i Sävedalens
missionskyrka,
han
uttryckte själv att han var en mycket speciell kristen, han gillade
inte
psalmer,
Bach var himmelsk musik för honom. Han hoppades att när han dog
skulle vår
Herre ta med honom på en extra tur över Portugal (som han älskade
för ljusets
skull) samt ville han få svar på sina frågor om svarta hål och
annat i rymden.
Den sista boken som Arne läste var:
'KOSMOS' av Stephen Hawking. En underbar bok enligt Arne,
klicka här för att läsa
mer om
Stephen Hawking
Vid
begravningen, fanns Arnes staffli med, på staffliet stod den
sista målningen
som föreställde en väg
som försvann bort i ett dallrande ljus. Den målningen var
Arne mycket nöjd
med. Dagen före han dog, blommade han plötsligt upp, betraktade
från
sjuksängen sin målning och sa " Den målningen har det ljus som jag
kämpat
och strävat efter hela mitt liv! Äntligen har jag funnit ljuset."
Morgonen efter somnade Arne stilla in klockan 6.00.
På begravningen spelades klassisk musik och en ung
man spelade gitarr.
Sista minuterna fick Arne själv sätta punkt, genom att
spela en liten mazurka (bandupptagning)
Självporträtt
Teckningar
eller målningar
utförda före 1950
trädstudie med anteckningar
allt material
på denna webbsida,
© 2004 - 2016 Arne Larzons familj
© Allt material på denna webbsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.
foto,
webbdesign och redigering:
© 2012 Jan Hermansson
all text and pictures on this website are copyright protected by
international laws.
and may not be used without permission.